Min bara Min
Slänger upp dessa bilder från semestern när jag sitter här och längtar efter min, Min Älskade. Han är på semester, då jag började att jobba, men jag får lite mer semester igen, och vi ska ha gemensam semester i slutet på augusti igen. Men hur som helst: är han borta och jag är hemma. Nu börjar jag sakna honom, enormt, vet inte hur jag ska kunna beskriva vad denna man betyder för mig, det går tyvärr inte att beskriva i ord, så vi skiter i det! Vi har gått igenom ett och annat tillsammans och det är nu man verkligen förstår vem denna man är och hur mycket jag faktiskt älskar honom, jag är inte en sådan där som brukar vara så här känslig, men nu känner jag för det, då vill jag det! Gråter i smyg ibland, för att jag innerst inne är rädd, rädd för att vara så beroende av någon, vilket även innebär rädslan över att eventuellt, kanske, någon gång, någonsin behöva förlora denna man, NEJJ!! hemska tanke...Om det inte vore för honom skulle jag nog inte sitta här som den personen jag är idag...Jag kommer aldrig kunna beskriva för HONOM hur jag känner, då jag är JÄVLIGT dålig på att göra det. Därför är det ganska skönt att skriva istället. Min bara min.... DU är mitt allt...