Det har varit två stycken jobbiga dagar, då en mycket nära vän har haft det jobbigt. Jag har försökt stötta och hjälpa i största möjliga mån, vilket resulterat i att bloggen bortprioriterats, såsom mycket annat. Jag vill finnas tillhands och vara en vän i första hand oavsett vad som händer och sker.

Det är fruktansvärt tungt att se någon man älskar vara så nergången i smärtor och ångest, lidande och ledsamhet, som närstående vet man inte vart man ska ta vägen och vad man ska göra, till slut. Jag jobbar med att stötta och värna om människor, men privat, kan jag bara lyssna och finnas till, något annat finns jag inte för. Jag känner mig just nu otillräcklig, men jag ska jobba på med att hjälpa och stötta.

Varför kan inte alla bara vara snälla och positiva till varandra?? Vad är det som är såååå svårt??