Igår var jag som sagt på Dop, för Peggy. Peggys mamma Pernilla är en kär barndomsvän, en sådan som man aldrig kan ersätta med någon. Vi har vuxit upp tillsammans och kommer att dö tillsammans. Tragiskt det lät... men vi kommer leva ihop, sida vid sida och vi vet båda att det kommer vi göra hela våra liv! Älskar Pernilla för att hon är en mycket speciell person, det finns ingen (som jag tror) förstår sig på henne som jag gör (utav våra vänner), hon vet vad hon vill, och hon gör som hon vill, och det är en gåva som jag är mycket fascinerad över!

Peggy var mycket trött efter allt ståhej!

Tok Ida och Tok Cassandra i Kyrkan!



Gustafs Kyrka!



Suddigt... men ändå!

Mitt i Tryggare kan ingen vara, ville Casper sjunga Imse, vimse, spindel... vilket mamma Belinda fick göra, hahaha... den ungen är Störtskön!!

Mmmm... fina tårtor bjöds det på!

En otålig Casper som väntar på Namnam...



2 små skrotungar...



Presentöppning av Mamma och Pappa; Pernilla och Jonathan



Tack för mig, leverpastej!